Livet I slow-motion stressar mig, har ni någonsin upplevt den känslan? Det känns som något motsägelsefullt men faktum är att det nog är lika vanligt som stress pågrund av vi har för mycket omkring oss som att ha för lite pågång.
Sysslolöshet föder rastlöshet, jag börjar tänka på allt jag SKULLE kunna hinna göra, allt jag tycker att jag BORDE hinna med. Hitta bästa sätt att ta vara på tiden.
Det ska alltid vara något spännande pågång, något nytt projekt. Helst av allt ska det ske fort också. Ett tråkigt liv är blad något av det mest pinsamma du kan ha!
En väldigt klok vän sa till mig att det nog är gnska nyttigt att lära sig att ha tråkigt. Ja, jag tror det är något vi behöver lära oss, för dötid är något som vi har alldeles för lite av idag.
Om vi hela tiden söker efter det här fantastiska, kanske alltid letar efter något häftigare, roligare eller rent av farligare, glömmer vi inte då glömma att faktiskt njuta av situationen vi befrinner oss I för stunden? Målen vi i och med det faktiskt har uppnått? Det är väldigt stressande att aldrig vara nöjd.
Själv är jag ett praktexempel, jag måste ofta fråga mig själv vad det är jag egentligen försöker uppnå med all strävan.
Vi måste inte göra något fantastiskt för att kunna känna oss fantastiska. På det sättet uppskattar vi lättare det lilla!
Sysslolöshet föder rastlöshet, jag börjar tänka på allt jag SKULLE kunna hinna göra, allt jag tycker att jag BORDE hinna med. Hitta bästa sätt att ta vara på tiden.
Det ska alltid vara något spännande pågång, något nytt projekt. Helst av allt ska det ske fort också. Ett tråkigt liv är blad något av det mest pinsamma du kan ha!
En väldigt klok vän sa till mig att det nog är gnska nyttigt att lära sig att ha tråkigt. Ja, jag tror det är något vi behöver lära oss, för dötid är något som vi har alldeles för lite av idag.
Om vi hela tiden söker efter det här fantastiska, kanske alltid letar efter något häftigare, roligare eller rent av farligare, glömmer vi inte då glömma att faktiskt njuta av situationen vi befrinner oss I för stunden? Målen vi i och med det faktiskt har uppnått? Det är väldigt stressande att aldrig vara nöjd.
Själv är jag ett praktexempel, jag måste ofta fråga mig själv vad det är jag egentligen försöker uppnå med all strävan.
Vi måste inte göra något fantastiskt för att kunna känna oss fantastiska. På det sättet uppskattar vi lättare det lilla!
Kommentera